De svåra orden

Tack vare det regniga vädret finns det mera tid att stanna till och fundera över saker. Det som jag funderade på senast var varför det är så svårt att säga vissa ord. De orden som jag tänkte på är JAG ÄLSKAR DIG, FÖRLÅT och KAN DU HJÄLPA MIG. Varför det som definierar oss som människa av kött och blod skrämmer oss så mycket.


Låt oss börja med ett uppriktigt uttryck för våra bästa känslor: att säga till någon att vi älskar honom/henne. Vad är det som gör oss så rädda att vi avstår från en bekännelse av kärlek till en annan person? Kanske bekännande med ord gör oss hjälplöst utsatta för avstötning. Anser vi erkännande av kärlek som en svaghet? När vi säger att vi älskar rättar vi inte på ryggen av stolthet för det djupaste av mänskliga känslor utan snarare gör vi oss mindre och med fruktan väntar vi på godkännande av dessa känslor från den andra personen.


Vi kan inte behandla kärleken som oberoende, ovillkorlig känsla riktad mot den andra personen, för om han/hon återgäldar denna känsla blir det balans men om han/hon inte gör det? Om den berörda personen inte omedelbart svarar – jag älskar dig – då hamnar vi i lägre position, vi blir ”svagare” . Det måste vara förklaringen varför det finns sådant motstånd mot kärleksförklaringen.


Att uttrycka våra känslor, vilket återspeglar vad som är bäst i oss, vår förmåga av djup empati för en annan människa, reduceras till avslöjande av vår svaghet, exponering för ogillande.Tänk om man i stället kunde föra in kärleksförklaringen i vår ”göra bra” dagbok och tjäna poäng där.Tänk om man kunde behandla kärleksförklaringen som en fin handling som rör de djupaste mänskliga känslorna. Något som återspeglar väl på oss, oavsett om känslan blir återgäld omedelbart eller inte. Kanske denna strategi kan ge oss mod?


En annan av de ”svåra” ord är: förlåt. Det är bara mänskligt att erkänna våra brister, vilket har alla (utan undantag), och ger var och en av oss en chans att bli någon bättre. I själva verket att öppet ta ansvar för konsekvenserna av våra handlingar är början av vägen att arbeta för att förbättra sig själva. Det är inte mina ord: det är mänskligt att fela, jag bara tillägger: då är det ännu mer mänskligt att erkänna fel och misstag. Konsekvenserna av våra handlingar faller på människor omkring oss – de har rätt att höra att vi känner ansvar för det, att vi är medvetna om detta och vi har bästa avsikter att korrigera våra misstag.


Återigen har detta ingenting att göra hur berörda personen reagerar på orden: jag är ledsen. Detta är en del av processen att förbättra oss själva. Att anstränga oss för att förbättra förståelsen att vi har orsakat smärta, att vi har skadat. Vi blir inte mindre om vi uppriktigt uttrycker vår skuld just med respekt för den person som vi riktar vår ursäkt.


Vi är inte svagare eller sämre, vi söker efter bästa versionen av oss själva. Vi erkänner att våra handlingar har orsakat någon skada och smärta och detta uppriktiga ”ledsen” kan starkt minska konsekvenserna av detta. Ni upplever säkert själv att inget gör så ont som brist på förståelse hos någon som genom sitt agerande har sårat eller skadat oss. Vi är felbara och famlande – det är attribut av vår resa genom livet. Det är inte svaghet eller brister, det är konsekvenser av byggprocess av oss själva. Därför är den självklara delen av processen ett erkännande av misstag och ett uppriktig, öppen: förlåt.


De sista av de orden som är så svåra att uttala är att be någon om hjälp. Hur många gånger ansåg vi att hjälp och stöd från andra verkligen skulle hjälpa oss i våra liv, men aldrig bett om stöd?


I allas liv finns det stunder då vi inte har tillräckligt med styrka, det fysiska och det mentala, vi känner oss fångade av ödet och livet, överväldigade av problem så vi knappt kan andas, men våra läppar fortfarande kan inte säga: hjälp mig tack!


Vi ska vara starka, självständiga och oberoende, vi ska klara allt själv. Men vi är ju skapade som sociala varelser. Vi lever i en grupp bland familj, vänner, grannar och samhället. Men för vissa av oss verkar livet vara en ensam väg, ensam kamp. Hur mycket glädje har vi när vi hjälper andra, vi borde ge andra möjligheter att uppleva glädje, låta andra hjälpa oss. Ibland försvarar vi oss mot våra vänners hjälpsamt utsträckta hand för vi har inte mod att erkänna våra svagheter. Vår stolthet och ambition låter oss lida och inte låta andra hjälpa oss.


Att älska, fela, skada eller behöva hjälp är en del av vår varelse. Antagande av de aspekter av vår mänskliga ”jag” är vägen till ett tillstånd i vilket med glädje på läpparna kommer vi att säga frimodigt: jag älskar dig. Med uppriktig ånger kommer vi att säga: förlåt och med mod och tro kommer vi att säga: hjälp mig, varje gång vi behöver hjälp.

Om Bloggen

Välkommen till min blogg. Här presenterar jag mina egna tankar, erfarenheter samt citat och min tolkning av texter från böcker och artiklar inom psykologi i vid bemärkelse. Denna blogg drivs med fokus på att inspirera människor till en gynnsam förändring i deras liv för att få bättre medvetenhet och välmående. Min beskrivning av någon metod att arbeta med sig själv - är INTE synonymt med att rekommendera den här metoden. Detta är enbart för information.

 

 

 

© 2020 , Created by Maja´s Projects, www.majasprojects.com